Att ramla ner.

Utan att slå sig gör ändå ont. Att falla så djupt att det är svårt att ta sig upp. Det är inte alltid det blir som man tänkt sig. Det där med att planera är bra men när livet överraskar och visar upp en ny sida för att sen hastigt och helt plötsligt vända ryggen till är tufft. Det är tungt och det gör ont.

Att upptäcka att smärtan är en del av mig. Att inse att livet inte alltid är så som man ofta tror när man är liten. Ja ju förr man inser att livet inte alltid är sådär enkelt och lyckligt som på film och i sagornas värld desto bättre. Platt fall gör ont och oavsett hur vackert fallet är och hur graciöst man reser sig så är det ren och skär jävla smärta som genomstrålar hela kroppen.

Det som spelar roll är att man tillåter sig att vara svag, ledsen och besviken. Det är okej och av yttersta vikt för att man ska kunna acceptera och sen borsta av sig och ta nya kliv ut i världen.

 

Annonser

Tidig morgon.

Min lilla fis har börjat vakna så rackarna tidigt vissa dagar och jag vet inte riktigt varför. Idag var klockan kvart i fem! Phu men jag fick honom att somna om i våran säng så vi gjorde morgon tio över sju istället. Jag känner mig ändå som en zombie men det är söndag och det enda vi har planerat idag är pepparkaksbak. Det ser jag fram emot.

Den där snön som kom försvann tyvärr i början av veckan. Jag hämtade Adrian på skolan i måndags och när vi kom hem så stannade vi ute en stund, jag byggde en snögubbe och han skottade gångar med sin spade. Det gäller att passa på och jag är glad att vi gjorde det. Nu är snögubben liksom snön i stort sett ett minne blott men jag hoppas innerligt på att det kommer mer, mycket mer inom kort.

Det bästa med helgen, trots tidig morgon är myset, vi sitter här i soffan nu jag och min lilla kille med varsitt täcke. Det börjar kurra i våra magar så det är dags att duka fram frukost. Ägg, mackor, kaviar, ost, skinka, leverpastej, fil, flingor och just det, rödbetssallad som Thomas köpte häromdagen. Tänk er en köttbullsmacka med just rödbetssallad, oh ja det vill jag ha!

Vinter, du fina vinter.

Det började snöa i lördags och fortsatte att snöa så nu är det vinter. Det är så fantastiskt vackert och jag hoppas det får ligga kvar. Jag tog några riktigt fina bilder på Adrian när han var ute i snön och tänkte sparka fotboll men han insåg ganska snabbt att det blev alldeles för jobbigt med tanke på mängden snö. Han hjälpte istället mormor att skotta snö på hennes uteplats och det var betydligt lättare.

Vi har haft några riktigt härliga och avslappnande dagar uppe hos min mamma där vi bara mått gott och haft det bra. Jag blev tyvärr förkyld nästan omedelbums när vi kom upp då min lilla bacill smittat mig men jag har kurerat mig genom att vila, tagit många sköna bad, druckit honungsvatten och lyssnat på kroppen. Adrian är som de flesta andra barn sällan eller aldrig särskilt dålig trots att han är förkyld så lite hosta och snuva stoppar absolut inte honom.

Vi åkte hem igår och ja det är vinter här hemma också med snö på marken men inte alls lika mycket som i min hemstad men det är vitt nästan överallt. Det är mysigt men kan helt klart bli ännu mysigare. Om ni inte redan fattat det så älskar jag vintern och när det är vinter så ska det vara rikligt med snö.

Min mamma.

Min 71 åriga mamma som jag inte alltid kommer överens med, som liksom mig har starka åsikter och en vilja av stål men som jag älskar och vet alltid finns där. Ja hon är och förblir min idol.

Hon är just nu ute och spelar fotboll med min son, hennes barnbarn och det är en fröjd att titta på dem genom fönstret. Det är full fart på mamma och både hon och Adrian skrattar och har så roligt tillsammans.

Vi åkte tåg upp hit till Sundsvall igår jag och sexåringen för att spendera resten av höstlovet här. Resan gick efter omständigheterna bra då min lilla fis blir åksjuk ibland men han är fantastiskt duktig och kämpar på trots det. Jag är imponerad av honom!

Åh nu skiner solen också. Ingen snö här nu men igår när vi åkte hemifrån så började det snöa och på vägen upp var det vitt än här än där. Thomas skickade en bild tidigare och hemma är det vitt och var då 3,1 grader minus. Så ja, det är lite upponer med vitt där och grönt här, det brukar vanligtvis vara tvärtom.

Storebror kommer hit om ett tag och då blir det lunch och sen får vi se vad vi hittar på. Adrian ser fram emot att träffa sin morbror och spela dataspel med honom och berätta om innebandyn.

Happy halloween.

Jag tände ljus i pumpan och ljuslyktan på bron tidigare ikväll och i helgen köpte jag en liten dekorationspumpa som jag målade vit och ritade ögon och mun på i syfte att den skulle bli lite spooky, jag är rätt nöjd. Det blev stämningsfullt och fint.

Jag har fått så många idéer på halloweenpyssel men jag ska försöka komma ihåg att skriva ner dem och spara till nästa år så Adrian och jag kan pyssla då.

Han är hos sin pappa och kommer hem på onsdag. Jag saknar honom, det är så tyst när han inte är hemma. Livet med barn är underbart och visst välkomnar jag lugnet vissa dagar mer än andra men ja vi längtar båda tills han kommer hem.

Vi brukar ofta ha överraskningar på lut åt honom tills han kommer hem och så är det roligt att göra vissa saker då som att ha kuddkrig, ligga på sängen och läsa massa böcker, ha spelkväll i köket, spela tv-spel med mera. Det bästa är att se hans förvånade min.

Thomas är så fin med Adrian och en utav anledningarna till att jag älskar honom så mycket är just att han tänker på Adrian i alla avseenden. Han kollar på leksaker som han tror att lillfisen tycker om när vi är på stan, han köper kläder till honom utan anledning. Ja bara för att han vill och det är inget jag är van vid och uppskattar jättemycket.

Inga barn har ringt på dörren idag utan i lördags var Adrians klasskompis M här utklädd till en zombie och sa ”bus eller godis” och jag gav honom godis.

De hade halloweenfest på skolan i fredags då de dansade i klassrummet och åt blåbärskaka med glass för att fira att superklassen (som hans fröken uttryckte det) hade fått ihop 50 ☆ sen skolan började i augusti. Hurra!!!

På kvällen var det halloweendisco på skolan och Adrian var där. Tänk, hans första disco och ja jag måste erkänna att det var lite ledsamt att jag inte var där men så är livet nu. Visst, jag hade kunnat gått dit men han hade det minst lika bra med sin pappa. Adrian var så fin, de hade målat honom på fritids tidigare på dagen och så hade han svarta byxor och en rödsvartrutig skjorta. Åh jag blev nästan tårögd när jag såg bilden som hans pappa skickade. Jag är så glad över att vi alltid gör så, skickar bilder till varann så vi båda får se vad han gör och vad för roliga saker som hittas på. Det är mycket värt helt klart.

Hemma bäst.

Visst, det är en säkerhet med att vara på sjukhuset för händer det något så är hjälpen där. Ja bokstavligt där direkt om det behövs men det är långa dagar i väntan på besked om vad som ska göras härnäst och när man får åka hem.

Jag är glad att du bara behövde stanna två nätter. Å jag är glad att du fick åka hem och sova i din egen säng. Mest av allt är jag så otroligt glad över att du mår bättre, att läkaren som du träffat är en bra läkare och att jag fick prata med dig och höra att du låter mycket piggare.