Att ge en hint.

Vi hade två vaser på köksbordet med vackra blommor. Buketten som anlände till vår dörr förra veckan som en fin gest och krya på hälsning från min mans släktingar på västkusten var enorm så jag delade på den. Nu hade blommorna börjat vissna och såg riktigt ledsna ut så de hamnade tyvärr i sopkorgen och jag skrev det till maken när han var ute på ärenden, hint hint.

Så, när han kom hem fick jag inte mindre än tre! buketter med tulpaner som jag delade upp och nu kan njuta av här vid sekretären när jag sitter och skriver, i köket då det står en stor rund vas med tulpaner i blandade färger på köksbordet och uppe i vardagsrummet där en vas är fint placerad bredvid TVn.

Jag älskar tulpaner. De är enkla men vackra. De skänker så mycket glädje och löfte om ljusare tider. Jag börjar så smått längta efter vår och sommar men samtidigt så njuter jag av att vi har en sån härlig och snörik vinter. Sonen kom hem idag, jag hämtade honom på skolan i eftermiddag och det första vi gjorde var att ta på oss täckbyxor och så gick vi ut på baksidan och började skotta en gång som sträckte sig från vår altan fram till trädet. Där hänger det nämligen en fågelmatare och det var dags att fylla på den så småfåglarna blir nöjda och glada och sen skottade jag så det stod härliga till så vi har börjat bygga en snökoja till unga herrn och ni kan ju gissa vad glad han blev. Jag fixade en stol och en soffa också och han har redan börjat planera vad han ska göra där imorgon.

Nu sover han, maken spelar nere i gillestugan och jag ska gå upp och sätta mig i soffan och kolla på Grey´s anatomy. Jag har börjat se serien från början för ett tag sedan och är nu inne på säsong 8.

Annonser

Konsten att skriva.

 

Jag startade datorn här för någon timme sen och det var längesen den var igång. Jag har verkligen saknat att sitta och skriva, att känna hur fingrarna fullkomligen dansar fram på tangentbordet. Det här är något jag verkligen vill och behöver göra.

Min hörna här inne vid sekretären är en utmärkt plats att hitta inspiration vid. Det enda jag behöver är en bättre stol. Min mans vackra gamla stol som han fått ärva efter sin mormor är oerhört ståtlig men den är inte ett dugg skön att sitta i längre stunder och just nu har jag lånat sonens stol på hjul, som är en klar förbättring men jag vill ha en stol som passar mig och som gör att jag kan sitta här lääänge. Jag känner mig lite som tjuren Ferdinand när han sitter under korkeken och bara njuter, jag vill njuta när jag sitter här och då innebär det att det ska vara skönt för hela kroppen och inte minst rumpan.

Det är vasaloppssöndag, det är den 4 mars och min lillebror lämnade denna jord för 11 år sedan och min son har namnsdag idag. Det är en sån dag som delar både glädje och sorg. Jag saknar min lillebror oerhört mycket och tänker extra mycket på honom idag.