Happy halloween.

Jag tände ljus i pumpan och ljuslyktan på bron tidigare ikväll och i helgen köpte jag en liten dekorationspumpa som jag målade vit och ritade ögon och mun på i syfte att den skulle bli lite spooky, jag är rätt nöjd. Det blev stämningsfullt och fint.

Jag har fått så många idéer på halloweenpyssel men jag ska försöka komma ihåg att skriva ner dem och spara till nästa år så Adrian och jag kan pyssla då.

Han är hos sin pappa och kommer hem på onsdag. Jag saknar honom, det är så tyst när han inte är hemma. Livet med barn är underbart och visst välkomnar jag lugnet vissa dagar mer än andra men ja vi längtar båda tills han kommer hem.

Vi brukar ofta ha överraskningar på lut åt honom tills han kommer hem och så är det roligt att göra vissa saker då som att ha kuddkrig, ligga på sängen och läsa massa böcker, ha spelkväll i köket, spela tv-spel med mera. Det bästa är att se hans förvånade min.

Thomas är så fin med Adrian och en utav anledningarna till att jag älskar honom så mycket är just att han tänker på Adrian i alla avseenden. Han kollar på leksaker som han tror att lillfisen tycker om när vi är på stan, han köper kläder till honom utan anledning. Ja bara för att han vill och det är inget jag är van vid och uppskattar jättemycket.

Inga barn har ringt på dörren idag utan i lördags var Adrians klasskompis M här utklädd till en zombie och sa ”bus eller godis” och jag gav honom godis.

De hade halloweenfest på skolan i fredags då de dansade i klassrummet och åt blåbärskaka med glass för att fira att superklassen (som hans fröken uttryckte det) hade fått ihop 50 ☆ sen skolan började i augusti. Hurra!!!

På kvällen var det halloweendisco på skolan och Adrian var där. Tänk, hans första disco och ja jag måste erkänna att det var lite ledsamt att jag inte var där men så är livet nu. Visst, jag hade kunnat gått dit men han hade det minst lika bra med sin pappa. Adrian var så fin, de hade målat honom på fritids tidigare på dagen och så hade han svarta byxor och en rödsvartrutig skjorta. Åh jag blev nästan tårögd när jag såg bilden som hans pappa skickade. Jag är så glad över att vi alltid gör så, skickar bilder till varann så vi båda får se vad han gör och vad för roliga saker som hittas på. Det är mycket värt helt klart.

Annonser

Hemma bäst.

Visst, det är en säkerhet med att vara på sjukhuset för händer det något så är hjälpen där. Ja bokstavligt där direkt om det behövs men det är långa dagar i väntan på besked om vad som ska göras härnäst och när man får åka hem.

Jag är glad att du bara behövde stanna två nätter. Å jag är glad att du fick åka hem och sova i din egen säng. Mest av allt är jag så otroligt glad över att du mår bättre, att läkaren som du träffat är en bra läkare och att jag fick prata med dig och höra att du låter mycket piggare.

Familjelivet.

Att verkligen se och känna att vi är en familj gör mig varm i hjärtat.

Vet ni, jag har fixat min allra första pumpa idag och den blev riktigt fin om jag får säga det själv. Thomas rostade kärnorna som för övrigt var riktigt smarriga och efter middagen började han baka bröd, han är otrolig och lillfis gick över till klasskompisen M idag igen och lekte. Han har blivit så stor. Går iväg själv och leker, ja jag hänger inte med.

När Adrian kom hem så gick vi ut på bron han och jag och tände ljus i pumpan och satt ut en ljuslykta. Det blev riktigt mysigt och stämningsfullt.

Brödet var så gott, Thomas och jag åt varsin fralla till kvällsfika och lillfis får smaka imorgon eftersom de gräddades när han låg och sov. Apropå sova så ska jag också göra det, för ovanlighetens skull så är det bara jag som är vaken nu och min kära familj sover redan. Natti!

Kroppen säger stopp.

När jag vaknade imorse kände jag mig helt väck, jag hade drömt mycket och kände mig plötsligt vilsen tills jag kom på var jag var och vilken dag det var.

Jag mådde inte bra, inte ett dugg. Det var tungt att kliva upp ur sängen och jag var fruktansvärt yr och kände mig illamående. Det var hemskt!

Hela kroppen lade av, jag kände mig frusen och kallsvettig, febrig och det snurrade lite.

Jag gick sakta ner för trappan för att väcka Adrian och ta fram kläder till honom. Han tittade sedan på disney junior en stund medans han klädde på sig och jag skulle ta på mig strumporna men längre än så kom jag inte. Fy jag var så illamående och det kändes som jag skulle spy vilken sekund som helst.

Adrian undrade hur jag mådde, jag berättade och han sa åt mig att gå och lägga mig. Thomas var snäll och lämnade Adrian på skolan eftersom han jobbar kväll så jag gick tacksamt och lade mig igen. Jag halvslumrade tills Thomas kom hem igen och sen somnade jag och vaknade ett par timmar senare.

Jag har mått dåligt hela dagen och är fortfarande lite yr men jag har inga planer på att göra några större ryck. Slappar i soffan nu med Adrian och sen ska jag fixa middagen, det blir tacos vid strax efter 19 när Thomas kommer hem. Fredagsmys med god mat, tända ljus och lugn och ro.

Underbara höstluft.

Var ut på en sån skön promenad uppe i skogen tidigare idag tillsammans med en utav Adrians klasskompisars mamma. Så härligt att komma ut och gå upp i skogen och verkligen känna höstluften i hela kroppen.

Löven på träden, löven på marken, skogen, doften, känslan som infann sig. Å lugnet, tystnaden och vattnet när vi gick över den lilla bron. Att få prata om det som är i huvudet just då, att ventilera och känna att den jag pratar med också förstår.

Tack! Det är mycket värt.

Å min pappa, min kära lilla pappa. Han förstår mig alltid. Han lyssnar och kommer med input och ja vi har definitivt kommit varandra så mycket närmare och han lyssnar utan att döma. Det är skönt för det är inte alla som gör det. Igenkänning betyder mycket när man befinner sig i en situation som kan kännas ganska ensam.

Att få prata utan att bli avbruten.

Att lyssna och visa att man hör.

Att berätta och bekräfta.

Stort, jättestort och betyder så mycket.

Männen i mitt liv.

Den lilla, min son, sexåringen som prövar mitt tålamod och som på samma gång är så full av kärlek och omtanke och som jag såklart älskar mest av allt.

Som förra veckan till exempel när jag gjorde iordning ute på altanen inför hösten och vintern nu genom att plocka ihop möblerna, bära ner stolarna och alla krukor till källaren, tvätta rent alla krukor med mera. Då sa han efter skolan att han tyckte att jag var så duktig som gjort allt själv och så gick han in på sitt rum och hämtade tjugo kronor i 5:or som han gav mig. Varsågod mamma! Jag sa att han var världens gulligaste och att han kunde behålla pengarna själv. Det är han, min son som tänker på andra.

Å visst är det trots och tjat och gnäll och sura miner var och varannan dag men det hör till och jag hänger med och lyssnar men försöker också se förbi vissa saker ibland och vänta in. Rätt som det är så är inte livet helt tokigt för honom ändå trots att han ögonblicket innan får det att låta så just för att han inte fick göra det han ville precis den sekunden han ville göra det.

Tålamod är en dygd, både för stora och små.

Den stora, han som är ett år yngre än mig (vilket är väldigt noga att inflika ibland), min pojkvän och tillika sambo ja mannen som jag älskar och som har glimten i ögat och gillar att retas lite smått med mig på skoj men som på samma gång besitter såna fina egenskaper som gör honom om möjligt ännu mer kärleksfull och omtänksam.

Han ser på mig hur jag mår. Bara en sån sak, en sån viktig sak som känns som att jag vunnit högsta vinsten då han hämtar Adrian på skolan för att jag inte hinner eller när jag inte mår bra. När han fixar det som ska göras i hemmet och hittar på saker med Adrian just för att jag behöver vila.

Jag vet inte vad jag ska säga annat än att han är fantastisk. Jag är lyckligt lottad som mitt i alltihopa har ett så bra liv. Att få vara omgiven av så mycket kärlek som båda två ger mig och visar mig, ja jag älskar dem båda gränslöst mycket ♡