Du & jag.

Att se varann djupt i ögonen och dela ett ögonblick.

Att se hur mungiporna sakta drar sig uppåt och bildar leenden.

Att vara tillsammans, här och nu bara vara vi två.

Att hålla om varann hårt, liksom inte vilja släppa taget.

Att känna värmen, närheten, kärleken.

Annonser

Männen i mitt liv.

Den lilla, min son, sexåringen som prövar mitt tålamod och som på samma gång är så full av kärlek och omtanke och som jag såklart älskar mest av allt.

Som förra veckan till exempel när jag gjorde iordning ute på altanen inför hösten och vintern nu genom att plocka ihop möblerna, bära ner stolarna och alla krukor till källaren, tvätta rent alla krukor med mera. Då sa han efter skolan att han tyckte att jag var så duktig som gjort allt själv och så gick han in på sitt rum och hämtade tjugo kronor i 5:or som han gav mig. Varsågod mamma! Jag sa att han var världens gulligaste och att han kunde behålla pengarna själv. Det är han, min son som tänker på andra.

Å visst är det trots och tjat och gnäll och sura miner var och varannan dag men det hör till och jag hänger med och lyssnar men försöker också se förbi vissa saker ibland och vänta in. Rätt som det är så är inte livet helt tokigt för honom ändå trots att han ögonblicket innan får det att låta så just för att han inte fick göra det han ville precis den sekunden han ville göra det.

Tålamod är en dygd, både för stora och små.

Den stora, han som är ett år yngre än mig (vilket är väldigt noga att inflika ibland), min pojkvän och tillika sambo ja mannen som jag älskar och som har glimten i ögat och gillar att retas lite smått med mig på skoj men som på samma gång besitter såna fina egenskaper som gör honom om möjligt ännu mer kärleksfull och omtänksam.

Han ser på mig hur jag mår. Bara en sån sak, en sån viktig sak som känns som att jag vunnit högsta vinsten då han hämtar Adrian på skolan för att jag inte hinner eller när jag inte mår bra. När han fixar det som ska göras i hemmet och hittar på saker med Adrian just för att jag behöver vila.

Jag vet inte vad jag ska säga annat än att han är fantastisk. Jag är lyckligt lottad som mitt i alltihopa har ett så bra liv. Att få vara omgiven av så mycket kärlek som båda två ger mig och visar mig, ja jag älskar dem båda gränslöst mycket ♡

1 år och 3 månader.

Sedan jag träffade Thomas och allt blev så mycket bättre.

Tänk vad fort tiden gått. Å på den här tiden, de här 15 månaderna har vi hunnit med så ofantligt mycket. Det är knappt så jag fattar det!

Vi har rest en del, både utomlands och inom vårt avlånga land. Vi har flyttat ihop och ja, det är en härlig känsla att vara kär och leva med en man som han.

Nu börjar Labyrint på barnkanalen. Jag och Adrian ska titta på det. Ha en fin onsdagskväll.

Varm i hela kroppen.

När han ser mig i ögonen och ler.

När han försiktigt smeker min kind.

När han lutar sig nära och pussar mig i nacken.

När han viskar ”jag älskar dig” i mitt öra.

När han håller mig tätt intill och kysser mig.

När jag vilar mitt huvud mot hans bröst och han smeker mitt hår.

Jag mår inte så bra just nu och gör allt jag kan för att det ska ändras men att somna tätt intill honom när han fjäderlätt smeker min arm, ja ingen kan få mig att slappna av så enormt som han ♡

Han och jag, vi två.

Han får mig att le. Han får mig att må bra och när han ser på mig med den där blicken som säger så mycket så vet jag att han älskar mig. Han gör mig alldeles varm inombords när han tittar på mig.

Vi kände båda väldigt tidigt i vårt förhållande att det var vi. Det var inget snack om saken om att dejta andra eller något sånt tjafs utan det var vi från den dagen vi träffades första gången.

När jag inte var med honom så längtade jag efter honom och när jag var med honom ville jag att tiden skulle stå stilla.

Vi åkte till furuvik en dag förra sommaren, bara vi då Adrian var hos sin pappa och det var så härligt. Ni vet de där små sakerna som säger så mycket om vem man är. Han var öppen, glad, frågade vad jag ville göra, höll min hand, tittade mig djupt i ögonen, stod bakom mig och höll om mig när vi tittade på när de skulle mata orangutangerna. Ja, han visade att han tyckte om mig och han fick mig att känna mig speciell. Hela dagen var fantastisk!

På kvällen var vi hem till hans föräldrar som bjöd på middag och det var så trevligt, de var båda så varma och omtänksamma. Hans mamma och jag hade mycket att prata om då vi båda jobbat inom samma företag och bransch. Hon frågade om Adrian också vilket gjorde mig extra glad. Jag har ju inte bara mitt bagage med mitt förflutna som alla har utan jag har även ett barn sedan tidigare och det kanske inte faller alla i smaken men Thomas föräldrar är helt underbara och har välkomnat både mig och Adrian med öppna armar från första stund. Det betyder enormt mycket för mig

Thomas och jag pratade ganska tidigt om att flytta ihop då vi ändå jämt var hos varann. Vi handlade hem mat till honom och sen tog vi med oss från hans kylskåp till vårt kylskåp när vi skulle vara hemma hos oss på brynäs. Till slut så insåg vi att istället för att betala närmare 10.000 kronor i månaden på hyror och sen dessutom dubbla tv-licenser, bredbandsabonnemang med mera som hör till varje månad så var det dags att börja kolla runt på allvar.

Vi började med att kolla runt på gavlegårdarna och anmälde oss på ett flertal lägenheter och radhus men då det krävdes så otroligt höga poäng så hade vi aldrig en chans. Då började vi istället att surfa runt på hemnet och eftersom Adrian skulle börja i skolan då den här hösten nu så vore det ultimata att hitta ett boende och flytta in innan han började skolan.

Vi pratade om bomhus och hörde bara gott om skolan som låg där i närområdet. Vi kollade och hittade några som såg intressanta ut. Jag blev speciellt förtjust i ett radhus i gamla bomhus där det fanns 3 sovrum och hallen var inbjudande och hade randiga tapeter, köket var enormt, lagom stort vardagsrum, jacuzzi i badrummet och ja det fanns inget att anmärka på.

En eftermiddag i februari överraskade Thomas mig helt och så åkte vi på visning av just det radhuset som jag blivit minst sagt förtjust i. Han är otrolig! Jag hade aldrig varit på visning av ett hem så tidigare. Jag har bara bott i hyresrätt sedan jag flyttade hemifrån 95. Det var en speciell känsla och vad fint det var. Thomas pratade med mäklaren och ställde de där frågorna som jag aldrig skulle kommit på att fråga om. Ja, det var en härlig känsla som infann sig i hela kroppen och när vi kom hem så räknade vi på det hela.

Vi satt några timmar och diskuterade, räknade och bläddrade i foldern som vi fått av mäklaren. Vi bestämde oss för att satsa. Thomas kontaktade banken och inom loppet av bara 1,5 vecka så hade vi fått lånelöfte, vi var med på budgivningen och VANN och så träffade vi ägarna och skrev kontrakt. Allt i en rasande fart!

Allt kändes så rätt, ända från första stund.

Jag älskar honom oerhört mycket.

Musik, jag kan inte leva utan musik.

Jag älskar musik, att lyssna på musik, att sjunga med till vissa låtar, att dansa till musik. Jag kan inte leva utan musik!

Musik är så betydelsefullt för mig. Låtar som triggar mig till att skratta, att minnas, som får mig att gråta, som gör mig glad när jag är ledsen, som får min kropp att börja röra på sig för det är stört omöjligt att sitta still när riktigt bra låtar spelas upp ur högtalarna, helt omöjligt. Jag kan bara inte låta bli att skaka loss!

Takidas Curly Sue är en sån låt som alltid ALLTID får mig att gråta. Jag kan inte låta bli att tänka på min älskade lillebror då. Jag sjunger med, jag nästan skriker under vissa delar av låten och så kommer tårarna. Every single time! Å jag behöver det, jag vet exakt hur jag kommer reagera men jag väljer ändå att lyssna.

Det finns andra låtar också och disneyfilmer som jag inte sett sedan jag såg dem med honom för längesen. Skönheten och Odjuret är ett exempel på en film som jag inte vågat se sedan han dog just för att jag inte har en aning om hur jag kommer reagera. Jag vill se den med Adrian och Thomas men chansen är stor att jag kommer bryta ihop och gråta likt en galning men det ska inte hindra mig från att se den för jag älskar den. En dag, en dag ska vi se den tillsammans och Patrik? Om du hör mig så vill jag gärna att du är där med oss, jag kan inte se den utan dig. Åh vad jag saknar dig! Jag fattar inte att livet bara fortsätter utan dig och Adrian pratar ofta om att han längtar efter sin morbror Patrik. Åh vad det gör ont! Jag älskar dig så mycket älskade lillebror, jag älskar dig nu och för alltid.